Myten
om gråvargen som hundens stamform är förlegad
En av de
mest seglivade myterna om våra tamhundar är att de skulle härstamma från den
nordiska gråvargen. Så sent som i
Sedan 2001 har det på min webb-plats,
www.genetica.se ,
legat ett dokument med titeln ” Om tamhundens ursprung” med en rad kritiska
frågor kring den dominerande hypotesen om tamhunden som en direkt ättling till
gråvargen. Det har sedan länge helt enkelt varit så att alltför mycket av den
faktakunskap som vi har om tamhund och varg strider mot föreställningen att
gråvargen skulle vara tamhundens ursprungsform. Programmet ”Vetenskapens värld”
fyllde på med information som ytterligare förstärkte misstankarna om att den
gamla myten är just bara en myt. Vad man visade var att medan tamhundar var
mycket intresserade av, och förmådde att tolka, människors kroppsspråk, så var
vargar totalt likgiltiga för den typen av signaler. Tamhundarna uppfattade
omedelbart meningen med att en människa pekade mot en viss hink som innehöll godbitar
och sökte sig direkt dit. Vargarna visade däremot ingen som helst tendens att
söka direkt i den hink som man pekade på utan sökte slumpmässigt. Till mina
tidigare kritiska frågor om tamhundens ursprung kan nu därför adderas också
frågan om hur människor för årtusenden sedan skulle haft möjlighet att med
systematisk avel skapa en tamhund med påtagligt intresse för människors
kroppsspråk av en varg utan varje tendens åt det hållet. Snarare förstärker den
nya informationen den hypotes som framlagts av paret Coppinger i deras bok
”Dogs”, 2001, ISBN 0-684-85530-5, att tamhunden skulle vara i stor utsträckning
självdomesticerad. Enligt deras teori skulle mindre hundar ha sökt sig till
människors boplatser och avskrädeshögar för att sakta växa samman med människan
i ett förhållande till ömsesidig nytta.
Till
detta kommer nu en nypublicerad artikel i den vetenskapliga tidskriften ”BMC Evolutionary Biology, 2008, 8:71)
av H. Malmström m.fl. Artikeln har
rubriken ”Barking
up the wrong tree": Modern northern European dogs fails to explain their
origin”. Man har studerat DNA från skelett av
tidiga arkeologiska fynd i norden. Inget av dem visar på skandinavisk härstamning
men samtliga har DNA-fragment som talar för ett asiatiskt ursprung. Tamhund har
således inte domesticerats från gråvarg i vår del av världen utan redan
existerande mindre hundar har följt människan i spåren vid hennes utvandring
från Asien och över till Europa. Det är de hundarna och inte gråvargen som är
våra tamhundars förfäder.
Per-Erik Sundgren