Engelska Kennelklubbens nya policy angående Inavel

Till både överraskning och glädje för alla som länge kämpat för en sundare hundavel har nu "The English Kennel Club" följt SKK i spåren och tar avstånd från avel för extrema former och nära släktskapsavel, vilka båda är grundläggande orsaker till utbredd ohälsa i vissa raser. Följande står att läsa på den engelska kennelklubbens webb-sida, http://www.thekennelclub.org.uk/ :

Kennel Club announces Healthy New Year Regulations for Pedigree Dogs

The Kennel Club, in the next stage of its "Fit for Function: Fit for Life" campaign today released the results of its review of all breed standards to ensure that all dogs are healthy, of good temperament and fit for their original function, and announced that it will introduce strict new rules to ban the breeding of close relatives, in a movement that will ensure that pedigree dogs go into 2009 with the best chance of living happy, healthy lives.

Mer finns att läsa för den intresserade på ovan angivna webb adress.

Det finns naturligtvis mycket att kommentera kring dessa glädjande besked i avelsfrågor från en av världens ledande kennelklubbar. Över hundra år av erfarenhet av de långsiktiga konsekvenserna av att intill det orimliga stuva om hundars anatomi är på väg att äntligen ge effekt. Vad som nu återstår är att omsätta de goda målsättningarna i praktiskt avelsarbete. Att få stopp på den för många raser så förödande intensiva inaveln är kanske inte så svårt. Regler för registrering kan enkelt göras om så att avkomma efter den typen av parningar helt enkelt inte registreras. Betydligt svårare blir det säkert att i praktiken reformera utställningsväsendet så att premieringen av anatomiska avvikelser med negativa effekter på hundars hälsa helt upphör. Det kräver en insikt hos ett stort antal utställningsdomare om att det inte räcker med att bara utesluta de mest extrema exteriöra formerna. Det finns alltid en betydande variation i egenskaper, vilket leder till att man måste hålla en rejäl marginal till avvikelser med hälsoskadliga effekter när hundar premieras på utställningar.

Sedan återstår en ännu svårare diskussion. Varför har aveln egentligen alls kommit att glida mot alltmer extrema exteriöra former? Det finns egentligen bara en orsak - tävlingsiver. Kennelklubbarnas egen utställningsverksamhet bär huvuddelen av ansvaret. Det är näst intill omöjligt att i en tävling utse den mest genomsnittliga individen till vinnare. Varje tävling tenderar alltid att premiera extrema resultat. Det är utmärkt om kennelklubbarna nu börjar sätta gränser för vad i hundars exteriör som får premieras i en utställningsring. Mycket arbete återstår dock med att nå den engelska kennelklubbens mål att skapa hundar med: " good temperament and fit for their original function". Det kräver att man återinför krav på olika former av mentala prov och arbetsprov för en lång rad raser för att hundar alls skall kunna premieras på utställningar. I annat fall kommer aveln också fortsättningsvis att bedrivas med hundar som inte motsvarar de uppställda målen. Dessvärre är det väl så också i Sverige att tendensen under senare årtionden snarare gått i andra riktningen - att upphäva krav på bruks- och jaktmeritering för att erövra de högre utmärkelserna i utställningsringarna. Om man vill hålla kvar vid en policy som skiljer på utställningstävlingar och avelsverksamhet återstår troligen bara att man utfärdar särskilda avelscertifikat som utöver utställningsmeriter innehåller krav på full fysisk och mental hälsa och att hundar av många raser dessutom visat sig fungera vid praktiska prov.

Sprötslinge den 18 januari 2009

Per-Erik Sundgren